Cykelvasan 2016

Foto Hans på Happyride

Årets största mål och tävling avverkades i lördags då turen kommit till Cykelvasan. Jag missade förra året och var riktigt sugen på årets lopp. Jag hade förberett både mig själv och cykel. Cykeln hade fått på sig en 46 tandad klinga och landsvägspedaler (vilket nu i efterhand kan funderas på om jag använder igen). Fick stå i startfålla 1, men inte i fålla 0 som jag trott att jag skulle få göra då jag ligger tia i långloppscupen. Tydligen så var det topp 8a ifrån cykelvasan -15 och topp 8 ifrån årets långloppscup som fick stå där, plus tävlingsledningens egna utvalda ca 15 personer. Så jag fick glatt lägga in cykeln i fållan strax efter 06 på morgonen och springa mig varm innan start. Jag gillade läget.

Starten gick kontrollerat fysiskt och jag ville så gärna gå loss med Öijer när han stack iväg, men jag kom liksom inte fram i tid innan det var för sent. Istället kom jag bakom craschen och fick stanna upp men var glad att jag klarade mig ifrån craschen. Fick då jaga ikapp täten igen och lagom när jag kommit upp i tätgruppen igen så kände jag att mitt styre hakade fast i någon som kom bakifrån och plötsligt låg jag i diket. Detta stopp tog längre tid och plus att det gav mig lite ont. Jag fortsatte men nu var dagen och en tanke på att vara med i täten helt uppgiven. Nere på runt 200:e plats innan smågan kändes mindre roligt. Jag fick börja jobba mig uppåt och fick göra mycket jobb själv,  hittade aldrig jämnstarka cyklister att köra med. Vid Oxberg kom jag ifatt den klungan som utgjorde placeringar 28-51. Jag var såklart dragvillig och gjorde mycket av jobbet in till mora där jag sedan åkte över linjen i svansen av den klungan på plats 44. Trött och inte nöjd kändes bättre än att inte vara nöjd och inte ha känt sig trött. Så jag gjorde det jag kunde.