1 år och 4 dagar!

Ojoj här ser jag att det är över ett år sedan jag uppdaterade senast. Jag har sedan 2015 skrivit krönikor i tidningen MTB Sweden Magazine där ni kunnat följa mig. Därav blev intresset att skriva här lite svalare, eller tiden kanske inte räckte till? Det var i alla fall oerhört kul att få skriva krönikor i en så stor tidning och jag är väldigt glad att jag gjort det. Men nu har tidningen ändrat form och ingen mer papperstidning kommer ut. Till på köpet så var tryckfelsnisse framme och det som blev min sista krönika blev en repris av min krönika i numret innan. Så jag tänker att efter detta blogguppehåll så kommer här den opublicerade krönikan. Kan detta kanske även vara startskottet för att återuppta lite bloggande?

Krönika:

10 år och cyklisten har rotat sig i mig

Avslutade förra krönikan med att jag skulle vila för att återhämta mig och hitta motivation till framtiden.  Samt att denna krönika skulle vara mer positiv. Så hur har det då gått?

I augusti vilade jag mestadels, det jag gjorde var lugn cykling och lite simning. Kroppen fick vila men jag tyckte ändå det kändes tungt under viloperioden, men visste att jag behövde denna period av inaktivitet. Sen kom september och då skulle jag börja smyga igång igen med mer träning men inte efter något schema eller för mycket träning. Jag besökte mina rötter på Gotland och cyklade där som rekreation, det funkade bra. Sedan dess tränar jag på med vad jag känner att jag mäktar med, inget schema lagt och ingen riktigt start mot nästa säsong ännu. Jag älskar tävlingsformen cykelcross så har bestämt att jag ska tävla i det under hösten. Har blivit fyra tävlingar under hösten så här långt och några till blir det. Känner att jag är på väg att hitta tillbaka och att kroppen svarar igen. Nästa steg blir att fullt bestämma vad jag ska göra nästa säsong. För det har varit lite av mitt problem under sommaren/hösten också att jag inte haft något konkret bestämt, och då blir det svårt. Jag har i mitt huvud sett något stort projekt under kommande år (något stort lopp utomlands), vilket då har satt en press på kroppen redan nu när den inte behöver extra mycket press. Så planen nu blir att fokusera på de svenska tävlingarna nästa år.

Jag firar i år 10 år som ”cyklist”. Det är sannerligen något att fira, så mycket det har gett och kommer ge mig flera år framöver. Jag köpte min första mountainbike sommaren 2009 efter att en kompis dragit med mig ut på en lånad cykel ett par gånger.

Jag blev fast med en gång och har under alla dessa år känt en oerhörd glädje och motivation inför cyklingen. Även om det utvecklades från den där första sommaren då man mest var ute när det var fint väder och korta inspirerande pass till att nu lägga otroligt mycket av min vakna tid på att förbättra mig. Under 10 år har jag känt att jag utvecklats och hela tiden tagit kliv framåt och i våras när jag var i Portugal och cyklade långa klättringar i berg trivdes jag som fisken i vattnet och formen var den bästa hittills i karriären. Men dalen efter har varit den djupaste också under mina 10 år på cykel. De senaste fem månaderna har varit de tuffaste, jag har inte haft det fysiska klippet i cyklingen, mentalt trött och dålig motivation har följt. Det är en jobbig känsla och spiral att följa neråt. Jag har vilat för försök till återhämtning, men samtidigt så missar man så mycket då av det jag vet att jag mår bra av. Rörelse och äventyr på cykeln. Jag märker också mer hur jag personifierar mig som cyklist och vilken frihet det är att bara cykla. Det behöver inte vara just tävlingsmomentet, utan cykel överlag är en oerhörd frihet och ”drog” jag mår bra av. Denna reflektion över mitt cyklande kan nog vara ett perfekt frö att börja vinterträningen med när motivationen har varit som sämst en period, det jag beskriver är en inre motivation vilket är den enda beständiga motivationen, nu kör jag!