Ikväll var det test av Meridan på riktigt. I helgen som gick så körde jag två dagar med 3varv åt gången på Björkvallens bana, då med mina gamla cykel. Så min plan ikväll var två varv för att få en färsk jämförelse mellan cyklarna. Första varvet skulle jag säga var lite bättre än bästa varvet under helgen, och bara det kändes ju hur fint som helst. Tyckte jag fick slita lite mindre för samma tid på varvet. Cykeln gick jättefint på just denna typ av bana, och jag gillade att den går lite enklare över stenar och rötter, det kändes jättebra! Ut på andra varvet, och nu gick det ännu bättre. Men efter lite mer än halva varvet, på den tekniska utförslöpan mot a9-vägen, så vet jag inte riktigt vad som hände. En exalterad Jakob med tankarna mot helgens Kringellopp, lyckas kränga framdäcket eller om luften helt enkelt bara gick ur framdäcket. I samband med det, så slår jag runt framåt, och det är ju aldrig roligt i en utförslöpa med lite fart i... Direkt efter vurpan så var jag uppe på fötter, och kunde konstatera inget brutet, men dock riktigt ont i höger ljumske och lår. lite skrap på knät och höften. Sen blev jag liggandes och samlade krafter innan jag tog mig an cykeln. Ett brustet bromshandtag och en kass bromsskiva var resultatet vad jag hittat nu... Riktigt surt. Jag ringde Ola och fick skjuts hem. Benet har känts bättre och bättre under kvällen, kanske är isen som gör det. Det är nog först imorgon jag märker hur stelt det är. Men som det ser ut just nu så blir det inget kringellopp för mig ändå. Jag var så jäkla taggad för detta, men hinner säkert inte få ihop cykeln, samt vill man känna sig någorlunda fräsch... Från ikväll tar jag iaf med mig den mycket fina känslan jag hade på cykeln innan vurpan.
 |
| Bakre bromsskivan |
 |
| Här ligger jag och samlar krafterna, man ser även min nya sko som jag premiärkörde ikväll. Northwaveskon var riktigt bekväm och skön att cykla med! De såg riktigt fina ut på fötterna också för en som är så vitt freak som jag är. |
