Igårkväll var det Värmlandsserien i Filipstad. Tycker om när det är Värmlandsserien i Filipstad, det är ofta bra arrangerat och de har rutin. Enkelt. Banorna gillar jag ofta där också. Tänk att de arrangerade Svealandsmästerskapen 2010 i MTB i ÖSregn och med väldigt knappa startfält. Men jag minns det väl. Tävlingar på kvällstid har jag alltid svårt att tycka om, jag blir oftast aldrig taggad, och tycker magen är svårare att kontrollera inför tävling på kvällstid än på förmiddagen. Igår gick jag, Johan Fryksenius och gästande Fredrik Berg loss med en gång. Vi höll ihop i två varv, mestadels med mig i spets. Men ut på tredje varvet går båda förbi och jag lägger mig på deras hjul nu, kommer upp på ett parti med lite rötter och sten med solen i ögonen. Där tappar jag en meter, som blir två när jag tappar flytet. Även där tappade jag lusten och fightingspiriten igår och blockerade mig själv med mjölksyra och lite felaktigt tankesätt. De fick en lucka på 30 sekunder som sedan hölls på samma avstånd in i mål. Kul att Det har blivit hårt i Värmlandsserien i år, Johan har visat grym form på de tävlingarna han har kört och med Fredrik som gästar ibland så finns det verkligen motstånd! Kul, men synd att jag ändå inte kan lyckas tagga till ordentligt.
Nu till rubriken, idag kördes ett distanspass på dryga fyra timmar. Hade musik i öronen hela tiden, vilket är helt nytt för mig, och ingen last jag ska lägga mig till med. Men idag var det skönt för omväxlingsskull och faktiskt kul hur allt kan upplevas annorlunda med musik, en fågel som bryter sig loss från den daggvåta skogsmarken blir betydligt mer rofylld när den flaxar bredvid en när man har musik i öronen än att man skräms av något som helt plötsligt flyger upp ifrån marken bredvid en och man tror man ska dö :). Musik gör mycket, det märker man ju bara när man redigerar sina små cykelfilmer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar